Som varje måndag 17,15 då jag och hela spinninggänget kickar rumpa så det stänker om det! Att de orkar med mitt tramsprat och Daft Punk-låtar som aldrig tar slut är en gåta, men det verkar gå hem.

Reck har ordinerat att jag kör max lite då och då för att höja mitt maximala prestationstak. “Det sitter mest i huvudet när man närmar sig maxpuls”, har han sagt ett antal gånger. Och uppenbarligen gör det det. 10 mmol laktat och 185-190 puls känns inte lika smärtsamt när man tänker “Nu gör det ont, men det sitter mest i huvudet”. Dampbarn som jag är så tänker jag vidare “…undrar hur länge jag måste köra på den här pulsen innan jag svimmar?”. När jag ställde den frågan till gruppen sista 5 minutrarna på passet så fick jag bara en blick från majoriteten innan det blev knäpptyst. De verkade inte vara på min idé att ta reda på svaret…

Vilket får mig att tänka på något Daniel sa häromveckan, han citerade något Ned Overend hade sagt i en Specialized reklam: “Hur långt är för långt?”.

Hur långt är egentligen för långt? Är det inte det som är essensen i all idrott? Speciallt i uthållighetsidrott där tid och sträcka kan mätas exakt?

Hur som helst, jag tänker ta reda på svaret under Kust till kust! Vi ses väl då? 3-4 maj!

Det tidigare målet på 100 medlemmar till facebook-gruppen är nu revederad till 70 medlemmar. Eftersom Kust till kust är 70 mil! Det blir ju det mest logiska! Eller hur?

Nu ska jag äta klart min kexchoklad, dricka upp mitt glas med juice och hänge mig till Ormsalva och annat mystiskt kladd!